Medan tusentals muslimer dödas över hela världen och tusentals fängslas och torteras för att de kallar till en tro på Allah och påbjuder det tillåtna och förbjuder det otillåtna, så förblir en stor majoritet förvånansvärt tysta och oroar sig bara för den här materiella världen. Deras hjärtan är fyllda till bristningsgränsens med kärleken till detta liv och glömmer livet efter detta.

Allah säger i Koranen:

“Säkert finner du att de hänger fast vid livet mer envist än någon annan, ja mer än de som sätter medhjälpare vid Guds sida. Var och en av dem skulle vilja leva i tusen år, men hur långt hans liv än blir, undgår han inte straffet – Gud ser vad de gör.” (Al Baqarah, 2:96)

Många muslimer har idag blivit så fäst till livet till denna värld att deras enda önskan är att tillbringa sin tid med sina familjer, hem, pengar och affärer. De har totalt glömt bort att gärningar som tillhör liver efter detta kommer före livet vi lever nu och att vi måste sträva efter att följa Allahs beslut, inte bara de beslut vi finner enkla och bekväma att följa. Vissa av dagens muslimer menar att det är bättre att be extra frivilliga böner och genomföra frivillig fasta istället för att påbjuda det tillåtna och förbjuda det otillåtna eller försvara den svage muslimens liv och rättigheter. Sådana personer skulle även beskylla muslimer som strävar efter att fullfölja dessa plikter.

Ibn al-Qayyim har att säga om dessa personer:

“Shaytan har vilselett de flesta människor genom att försköna för dem genomförandet av vissa specifika akter av gudsdyrkan som frivilliga bön, fasta medan de negligerar andra obligatoriska akter av gudsdyrkan som att påbjuda det tillåtna och förbjuda det otillåtna, till den grad att de inte ens har en intention att genomför dem närhelst de får en möjlighet till det.”

Sådana personer anses av de lärda att de befinner sig på botten av den religiösa skalan: eftersom essensen av vår religion är att genomföra de plikter Allah har ordinerat oss. Den som inte genomför sina plikter gentemot Allah är i faktum värre än en som utför synder. Vem som helst som har den minsta kunskap om Allahs uppenbarelse, Profetens ﷺ vägledning och följeslagarnas liv skulle komma fram till att de som idag utpekas som mest troende är egentligen inte det, utan tvärtom de minst troende. Vilken sorts medkänsla finns det i en person som bevittnar stilla och tyst med ett kallt hjärta när Allahs helgd kränks, Hans religion överges och Profetens ﷺ sunnah överges!

En sådan person kan liknas vid en stum Shaytan! På samma sätt är en person som talar osanning en talande Shaytan! Är det inte olyckligt för islam att de som känner sig trygga med sina liv, angående hälsa och mat, inte bryr sig ett dugg vad som händer med de troende eller med religionen? Den bäste bland dem skulle bara visa upp ett sorgset ansikte, men inte mer. Skulle de däremot utmanas genom förlust av t.ex. pengar eller annan egendom som står deras hjärta nära, skulle de inte spara någon ansträngning för att få tillbaka det. Dessa personer, förutom att de förtjänar Allahs straff, så är de drabbade av en stor katastrof utan att ens veta om det:

“De har ett dött hjärta. Sannerligen, ju mer levande en persons hjärta är, desto starkare är ilskan för Allahs skull och deras hjälp för muslimer och islam mer djupare och fulländad.”

(A’alaam al-Muwaqqi’en, volum 2, sida 176)