Profeten Muhammed har sagt:

“Av alla platser på jorden, älskar Allah dess moskéer mest och föraktar mest dess marknadsplatser.” [Sahîh Muslim]

Av alla platser på jorden, älskar Allah moskéer över allt annat. De uppfyller en mycket viktig funktion. De är platser där vi människor som bor på jorden kan komma i kontakt med vår Skapare och Försörjare. Det arabiska ordet för bön – salâh – betyder “att skapa förbindelse mellan den som tillber och hans Herre”.

En moské är en ren plats till vilken de troendes hjärtan känner sig dragna till. Det är där som hjärtat finner belåtenhet från vardagsbekymmer. Det är där de renas från fåfänga och frestelser som alltid kommer över dem. Moskéer är platser av stillhet och skonsamhet, där själen kan finna en kort stunds stillhet från en lång dags turbulens.

Vad gäller marknader, är de inte “av Allah de mest föraktade platserna” på grund av att det där pågår inköp och försäljning. Inte alls! De är föraktade på grund av all bedrägeri, svindel och bluffmakeri som pågår där. Marknader är ställen där varorna felaktigt vägs och där man svär falsk ed varje dag. De är platser där snålhet, trånghet, girighet, fiffel och gräl förekommer.

Samtidigt ser vi att denna hadith ger oss ytterligare en mycket viktig och fundamental budskap. Genom att jämföra marknader med moskéer, erkänner hadithen att marknader är en institution i det islamiska samhället, precis som moskéer är.

Livet handlar inte bara om moskén. Moskén och marknaden är bägge en integrerad del av samhället.

Allah talar om moskéer i Koranen och säger:

“I de hus som Gud har befallt skall uppföras, för att Hans Namn där skall ljuda högt, prisas Han morgon och afton.” [Sûrah an-Nûr: 36]

Allah talar om “hus” som bör ägnas sitt ändamål så att ingen annans namn utom Allahs lovprisas i dem. “Allah har låtit dem byggas och hedras” – Han har beordrat att de skall bli upphöjda i ära och hedrade på alla möjliga sätt. De är hedrade i en abstrakt mening i och med att de renas genom tillbedjan och dyrkan av Allah, i och med att de är ägnade att uppfylla en rättighet som Allah har över oss. De är platser av andlig renande genom ständig påminnelse om Allah (bönen och dhikr ul-Allah).

I en påtaglig mening är de hedrade i och med att de städas och hålls rena och skyddade från smuts och från den materialistiska vardagen.

De är hedrade i en fysisk mening genom sin själva uppbyggnad. Profeten Muhammed hade just denna betydelse i tankarna när han sade:

“Om någon bygger en moské för Allahs skull, kommer Allah bygga ett hus i paradiset (djannah) åt honom.” [Sahîh Muslim]

Moskéer är sannerligen Allahs hus. De är inte någon människas hus. De är inte ens predikanternas hus. De är säkerligen inte hus åt dem som skulle använda dem för att främja sina politiska ändamål eller personliga ändamål – de som vill sprida oenighet, splittring, konflikter och sekterism.

Allahs troende tjänare är de som sysslar med handel, inköp och försäljning, men de låter inte sin handel distrahera dem från att minnas Allah. Det finns balans, enighet och överensstämmelse mellan rättigheter i detta och i nästa liv. Allah säger:

“Sträva med det som Gud har gett dig efter det eviga livets goda utan att försumma din del av det världsliga!” [Sûrah al-Qasas: 77]

 

Moskéernas förenande roll

En viktig roll som moskéer uppfyller är att de är platser där muslimer kan be tillsammans. Detta innebär att muslimer samlas i ord och i handling och tillsammans tillber Allah. Genom att göra så, hjälps de åt i fromhet och rättfärdighet. Den gemensamma bönen vänjer muslimer i att hjälpa varandra och samarbeta. Även om de kan på många sätt skilja sig från varandra i sin natur, enas de när de samlas i den gemensamma bönen på en bred och omfattande grund, dvs. islams grund. Gemensamma bönen ingjuter i muslimskt samhälle öppenhet till dess tro och öppenhet inom mänskliga relationer som baseras på denna grund.

Ett av de absolut värsta sätt att kompromissa moskéns roll är att förvandla den till ett instrument för splittring och oenighet. När moskén används för att slita de band mellan muslimer som baseras på tro, de band som moskén ursprungligen byggdes för att främja. Problemet uppstår när en moské blir en plattform för att hävda sekteristiska, politiska, eller etniska skillnader muslimer emellan, när detta utnyttjas för att vidga klyfta mellan människor och kulturer.

Det finns många platser i världen där moskéer har blivit brännpunkter för hat och anspänning, och inte bara i islamiska länder utan även i Europa, Amerika och i andra länder. Detta är ett tecken på religiös okunskap och okunskap om etiska värderingar som moskéer står för.

Moskéer bör vara plaster där muslimer kan överskrida sina skillnader och enas.

 

Moskéernas roll i perspektiv

En annan viktig aspekt för att kunna förstå moskéernas roll är att förbli medveten om det faktum att moskén inte är ett alternativ till livet, utan en del av livet, ett av dess huvudsakliga element. Det är inte meningen att moskéer skall ersätta andra samhällsinstitutioner som universitet, sällskapsklubbar, hem, marknader, domstolar eller regeringar.

Detta är en av anledningarna till att Profeten Muhammad ﷺ har sagt:

“Om du ser någon handla, köpa eller sälja i en moské säg då till honom: ‘Må Allah göra din handel olönsam’ och om du ser någon som frågar efter en förlorad sak i moskén, säg då till honom: ‘Må Allah inte låta dig få tillbaka den’.”

En moské är ingen butik. Det är inte önskvärt för en moské att uppfylla en annans samhällsinstitutions funktion.

När vi pratar om moskéer, har vi ofta en tendens att tilldela dem en mycket idealistisk roll, både historiskt och i nutida sammanhang. Men jag tror att moskéns huvudsakliga funktion är att tillbedja och dyrka Allah. Dess uppgift är att vara en miljö som befrämjar dyrkan av Allah.

Samtidigt existerar inte moskéer isolerat från resten av samhället. De kan inte separeras från människor, deras bekymmer och ärenden, inte heller från den politiska verkligheten. Men det är bara de bredaste aspekter av politiskt liv i ett muslimskt samhälle som angår moskén – att bevara muslimernas rättigheter och heligheten av deras hem. Den bryr sig inte om personliga anspråk, intressen eller politisk agenda. Moskén bryr sig endast om muslimernas universella politiska verklighet, så som deras gemensamma försvar eller att islamiska etiska värderingar i samhället bevaras och efterlevs.

Likaså är moské en plats där muslimerna uppmuntras utmärka sig och engagera sig i konstruktiva strävanden och mål. I denna mening fungerar moskén som en del av livet i ett muslimskt samfund. Den kan inte ha fördomar om ena gruppen på bekostnad av en annan grupp eller favorisera vissa subjektiva intressen över andra. Moskéer är huvudsakligen till för att tillbe Allah.

När vi ser på Profeten Muhammeds ﷺ vägledning, hittar vi upprepade gånger att betydelse av ordet “barmhärtighet” associeras med moskéer. Till exempel, när Profeten Muhammed ﷺ skulle stiga in i en moské, brukade han säga: “O Allah! Öppna för mig dörren till Din barmhärtighet!”

Moskén är en plats av barmhärtighet. Det är en plats där människor är barmhärtiga mot varandra. Det är en plats som befrämjar kärleken.

Därför är det synd att vissa predikanter har tagit för vana att tömma sina tal från barmhärtighet. Vissa predikningar låter mer som skällande än som en positiv uppmaning.

När människor vill be, varnas de: “Många böner tas inte emot”. När de fastar, får de höra: “Många som fastar får inget annat från sin fasta än hunger och feber”. När de vill läsa Koranen får de höra: “Det finns många som läser Koranen med tungan men bär den inte i sina hjärtan”.

Detta är ett säkert sätt att krossa människors själar. En sådan ständig pessimism kan endast få dem att misströsta Allahs barmhärtighet.

Allah säger oss något helt annat.

“Ingen utom den som förnekar sanningen ger upp hoppet om Guds nåd som stillar all oro och lindrar all sorg.” [Sûrah Yûsuf: 87]

Må Allah göra oss bland de människor vilkas “tankar varken handel eller köpenskap kan avvända från åkallan av Gud, och från förrättandet av bönen och plikten att hjälpa de behövande; [människor] som fruktar den Dag då [det kommer att kännas som om] hjärtana ville sprängas och då ögonen skal stirra [med tom blick].” [Sûrah an-Nûr: 37]

0
(Visited 31 times, 1 visits today)

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *