Initiala, osammanhängande bokstäver introducerar 29 kapitel i Koranen. Olika kapitel börjar med olika bokstäver: Alîf Lâm Mîm… Kâf Hâ Yâ ‘Ayn Sâd… Tâ Sîn Mîm…bland andra kombinationer. Människor undrar ofta över deras betydelse. Sannerligen, kan vi inte tillskriva någon speciell betydelse för dessa bokstäver. Den speciella betydelsen som dessa bokstäver kan ha är endast Allah förunnat. Ibn Kathîr, i hans Tafsîr, informerar oss att Abu Bakr, Umar, Uthman, Ali och Ibn Mas’ud alla sade att:

“de osammanhängande bokstäverna i början av vissa kapitel är bland de saker som Allah har reserverat kunskapen till Sig själv.”

Emellertid, innebär det inte att dessa bokstäver är meningslösa eller att de inte tjänar en klar och märkbar funktion för de som läser och lyssnar till Koranen. Det finns en generell betydelse som kan förstås från alla bokstäver. Dessa bokstäver finns för att belysa den litterära naturen av Koranen.

Ibn Jarîr al-Tabarî, ger i sin Tafsîr en granskning av vad tidiga lärda i det arabiska språket har sagt om detta stilistiska mönster.

Vissa språkforskare påstår att dessa är bokstäver från alfabetet och att Allah nöjer sig med dem för hela alfabetet med tjugoåtta bokstäver.

Andra menar att kapitlen börjar på detta sätt för att dra till sig uppmärksamheten från månggudadyrkarna – som hade sagt till varandra att ignorera koranen – så att när deras uppmärksamhet var erhållen, skulle de lyssna till vad som var förståeligt.

Andra säger att dessa bokstäver är sätt att introducera kapitlen. Allah börjar Sitt tal genom att använda dem.

Om någon skulle argumentera för att detta implicerar att Koranen innehåller meningslösa ord, förklarar de att så inte är fallet. Betydelsen här är att talet börjar, så det är känt att ett nytt kapitel har börjat och det föregående avslutats. De fungerar som markör mellan olika talakter. Detta är något som är känt i talet hos araber.

Att introducera ett tal med osammanhängande bokstäver som ett stilistiskt mönster för att starta ett vältaligt samtal var inte ovanligt för människorna under tiden då Koranen uppenbarades. Detta är varför de otrogna i Mecka aldrig gjorde en sak av dessa bokstäver, trots att de brukade gå igenom stora plågor för att finna vadhelst de kunde för att kritisera islam.

Nämnandet av osammanhängande alfabetiska bokstäver framkallar för lyssnar en idé om att det som följer är konstruerat från blott bokstäver och ord. Detta litterära knep användes för att föregå samtal av litterär vältalighet. Den som börjar sitt samtal på detta sätt inger att han kommer föra fram en prestation av hög vältalighet med så enkla medel.

Vi finner att Koranen ofta använder detta stilistiska sätt när den börjar kapitel i vilka den refererar till sig själv:

“Alif lam mim” [Sûrah al-Baqarah: 1-2]

“GUD – det finns ingen annan gud än Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Steg för steg uppenbarar Han för dig denna Skrift och med den sanningen och bekräftelse av det som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser]; det är Han som uppenbarade Tora och Evangeliet” [Sûrah Âl ‘Imrân: 1-3]

”Alif lam mim sad. En Skrift har uppenbarats för dig – ängslas inte i ditt hjärta över detta – för att du med den skall varna [förnekarna] och förmana de troende” [Sûrah al-A’râf: 1-2]

“Alif lam ra” [Sûrah Yûnus: 1]

“Alif lam ra” [Sûrah Hûd: 1]

“Alif lam ra” [Sûrah Yûsuf: 1]

“Alif lam mim ra” [Sûrah al-Ra’d: 1]

“Alif lam ra” [Sûrah Ibrâhîm: 1]

“Alif lam ra” [Sûrah al-Hijr: 1]

“Kaf ha ya ‘ayn sad. [Detta är] en berättelse om hur din Herre bevisade Sin tjänare Sakarias Sin nåd.” [Sûrah Maryam 1-2]

“Ta ha. Vi har inte uppenbarat Koranen för dig för att vålla dig oro och bekymmer; [nej, den är] bara en påminnelse till dem som fruktar [Gud], – sänd av Honom som har skapat jorden och de högsta himlarna” [Sûrah Tâ Hâ: 1-4]

“Ta sin mim. Detta är budskap ur Skriften, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen.” [Sûrah al-Shu`arâ’: 1-2]

“Ta sin mim. Detta är budskap ur Skriften, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen.” [Sûrah al-Qasas: 1-2]

Detta torde ge oss en känsla över hur detta stilistiska sätt användes. Koranen använder också detta sätt vid tillfällen då den i introduktionen av kapitlen inte direkt refererar till sig själv, utan går direkt till att forma dess tolkning. Även i dessa fall, blir användandet av dessa bokstäver en hänvisning till Koranens natur som en litterär enhet. Mönstret ger särskild betoning för att den lingvistiska naturen av budskapet framkommer.

Vissa muslimer började spekulera om varför vissa bokstäver används för att introducera vissa kapitel och andra bokstäver för att introducera andra. Detta är inte en nödvändig spekulation, då den inte grundar sig på den ursprungliga anledningen eller betydelsen av det stilistiska mönstret i sig. Vi borde överlåta kunskapen till Allah, om varför Han väljer vissa bokstäver framför andra i olika kapitel.

Ett problem uppkom i den muslimska världen när vissa människor började läsa in gåtfulla betydelser i bokstäverna. Detta ledde lärda i den generationen att åter poängtera faktumet om att vi inte känner till “betydelsen” av dessa bokstäver och får inte försöka koka ihop grundlösa tolkningar. Sådana uttalanden borde aldrig tolkas till att betyda att dessa bokstäver är betydelselösa och inte utgör någon funktion. Uttalandena av dessa lärda varnar endast mot att anskaffa specifika tolkningar för dessa bokstäver, när vi inte har någon grund eller auktoritet för att göra så.

Naturligtvis kan det finnas aspekter om visdomen bakom dessa inledande bokstäver andra än de vi har nämnt här. Emellertid, utöver deras klara och tydliga litterära funktion, behöver vi vara försiktiga med att spekulera om vad dessa bokstäver betyder.

Ibn Kathîr ger oss goda råd när han säger:

“Om vi finner en autentisk berättelse som leder oss till Profeten ﷺ som förklarar dessa bokstäver, kommer vi att ta till oss Profetens ﷺ uttalande. I annat fall, stannar vi där vi var menade att stanna och kungöra:

‘Det är Han som har uppenbarat för dig denna Skrift, där det finns fast och klart formulerade budskap – de utgör dess kärna – och andra som är framställda i bilder. Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skriften som har framställts i bild, när de försöker så split och förvirring genom [godtycklig] tolkning av dess innersta mening – dess innersta mening känner ingen utom Gud. – De vilkas kunskap är fast och djupt rotad säger: ‘Vi tror på denna [Skrift]; allt är från vår Herre.’ Men ingen ägnar eftertanke åt [och tar varning av] detta utom de som har förstånd.’ [Sûrah Âl ‘Imrân: 7]

De lärda samstämde inte om en enskild åsikt eller förklaring i ämnet. Den som menar att en lärds åsikt är korrekt kan följa den, i annat fall är det bättre att avstå från att utfärda ett omdöme i frågan.

0