Berättelsen om Qaarun är en av många muslimer negligerad berättelser i Koranen. Min erfarenhet säger mig att det är alldeles för få muslimer som hört eller läst om denna berättelse. Detta är högst olyckligt då berättelsen om Qaarun på ett tydligt sätt lyfter fram de anomalier som finns i vårt moderna samhälle idag. Följande inlägg är mitt lilla bidrag i att göra denna berättelse tillgänglig för den breda allmänheten.

Nedan finner du berättelsen så som den berättas i Koranens 28:e kapitel, verserna 76-83 med kommentarer av mig.

Qaarun hörde till Moses folk men han uppträdde övermodigt mot dem [alla]. Vi hade nämligen skänkt honom sådana rikedomar att hans skattkistor skulle ha känts tunga till och med för tio starka män eller ännu fler. Och hans landsmän sade till honom: ”Skryt inte [med dina rikedomar]; Gud älskar inte skrävlare! (Koranen 28:76)

Vissa korantolkare har försökt identifierat Qaarun med Korach i Gamla testamentet.(1) Enligt Mohammed Knut Bernström ger Koranens text emellertid inte något underlag för en sådan identifikation.(2)

Att tillhöra ett privilegierat trossamfund så som Qaarun behöver inte per automatik innebära att man är frälst och garanterad en plats i Paradiset. Det räcker inte med läpparnas bekännelse. Vad som krävs är hjärtats bekännelse.

Qaarun tilhörde Moses folk och fick ta del av uppenbarelsen direkt från Moses. Enligt vissa muslimska lärda var Qaarun kusin med Moses.(3) Ändå vägrade Qaarun att lyssna till sin kusin och därmed följa sanningen. Vi läser i Koranen:

”Och Qaarun och Farao och Hâmân (lät Vi gå under på liknande sätt). Moses kom till dem med bevis (för sanningen), men i sitt högmod (vände de honom ryggen); (Vårt straff) kunde de emellertid inte komma undan.” (29:39)

Qaarun anklagade istället Moses för att vara ”en trollkarl och en lögnare!” (40:24).

Qaarun var enormt förmögen och njöt av alla de privilegier som medföljder detta. Även om han tillhörde Moses folk, dvs. en av israels folk som var förslavade i Egypten, hade han allierat sig med Farao och på så sätt vunnit en hög ställning i samhället. Med Malcolm Xs berömda liknelse var han inget annat än en house-negro, dvs. en person som hade sålt sin själ för denna världens glitter. Genom alla tider har förtryckta minoriteter alltid haft sina house-negros som har sålt sina själar för att tjäna överhetens maktstruktur. Alltid lika föraktade av minoritetens flertal och lika uppskattade av minoritetens fåtal.

De troende bland Qaaruns landsmän gav dock honom goda råd och förmanade honom att vända tillbaks. De troendes varningar till Qaarun att inte göra sig skyldig till självförgudande högmod följdes direkt upp av påminnelser om att Allah inte älskar de som är skrytsamma. Alla former av påminnelser och god rådgivning bör alltid avslutas med att påminna om vägen bort från Allahs förakt till Hans stora kärlek.

Sträva med det som Gud har gett dig efter det eviga livets goda utan att försumma din del av det världsliga! Och gör gott mot andra såsom Gud har gjort gott mot dig, och stör inte ordningen på jorden och sprid inte sedligt fördärv; Gud är inte vän av dem som stör ordningen på jorden och fördärvar sederna.” (Koranen 28:77)

Vidare påminde hans landsmän honom om att använda de gåvor som Allah skänkte honom för att:

1. vinna det Efterkommande livet
2. göra gott mot andra
3. inte störa ordningen på jorden

Koranen lär ut att människan lätt glömmer bort Allah under fruktsamma tider men kommer ihåg honom enträget under tider av sorg och prövning.(4) Qaarun som mottog Allahs gåvor i mångfald använde dessa gåvor för egen njutnings skull och glömde således bort Allah. Eftersom han ansåg att han fick alla dessa gåvor av sitt eget förnuft och intelligens tyckte han sig inte behöva hjälpa de nödställda. Återigen blev Qaarun påmind av sina troende landsmän att vägen till Allahs kärlek är inte att sprida oordning utan vägen till kärleken är via spridandet av frid på jorden.

Han svarade:

”Det [jag äger] har jag fått tack vare mina kunskaper [och min klokhet].” Visste han inte att Gud har låtit tidigare släkten gå under, som ägde mera makt och samlat större [rikedomar] än han? Men de obotfärdiga, trotsiga syndarna behöver inte tillfrågas om sina synder. (Koranen 28:78)

Qaaruns högmod hade tagit honom på sådana villovägar att han i sin arrogans ansåg att gåvorna han hade fått av Gud hade blivit honom givna på grund av klokhet och eget hårt arbete. Enligt Ibn Kathir är innebörden av Qaaruns svar följande: ”Jag är inte i behov av er rådgivning. Allah har endast givit mig denna rikedom eftersom Han vet att jag förtjänar det och för att han älskar mig.” Qaaruns var ingen gudsförnekare, han trodde på Gud och att Gud hade givit honom dessa gåvor på grund av att han förjänade det. Hans arrogans hade gått så långt att han hade förtäckt sitt högmod genom att legitimera det via Gud. Troende måste vara på sin vakt att inte falla i samma fälla som Qaarun, där man förhäver sig själv och tror sig vara älskad av Gud framför alla andra.

Och [när] han gick ut bland folket i hela sin ståt, sade de som [bara] hade det jordiska livet för ögonen: ”Tänk om vi fick [äga] vad Qarun har fått [äga]; han har verkligen gynnats av turen!” (Koranen 28:79)

Människor med begränsad kunskap kommer säga att Allah har givit Qaarun stora rikedomar, om han inte förtjänade det skulle Allah inte ha givit det till honom. De kommer se upp till honom och önska att de hade fått vad han hade fått. I sin okunskap tillskriver dessa förblindade människor Guds gåvor till turen och lyckan i livet. Det moderna samhället är uppbyggt på samma sätt där människor som har blivit välsignade av Allah med gåvor uppmanas visa upp sina rikedomar och framgångar i livet. Genom media sprids bilderna av framgångsrika män och kvinnor som hålls upp som förebilder. Ingen tillskriver gåvorna till Gud.

Var är Qaaruns förmögenhet idag? Endast sand och ett blott minne kvar.

Men de som hade fått del av kunskap sade: ”Arma stackare! [Ni inser inte att] för den som tror och lever rättskaffens är Guds belöning vida bättre [än det som ni kan vinna i detta liv]; men denna [belöning] vinner ingen utom den som visar tålamod och uthållighet.” (Koranen 28:80)

Allah skänker sina gåvor till både troende och förnekar, till de han älskar och till de Han inte älskar. Han gör ingen åtskilland eftersom allt mellan himmel och jord är inför Hans ögon inte mer värt än en flugas vinge. Sann tro skänker Han dock endast till de Han älskar! Vägen till sann tro är tron på Allah som följs upp av goda handlingar. Den som blir belönad av Allah med sann tro kommer oundvikligen att prövas och således uppmanas de ha tålamod.

Och så lät Vi jorden uppsluka honom och hans hus, och ingen anhängarskara fanns till hands, som kunde rädda honom undan Guds [straff] och han kunde inte hjälpa sig själv. (Koranen 28:81)

Till sist lät Allah jorden öppna sitt gap och sluka upp Qaarun med alla hans rikedomar. Det fanns inte någon som kunde komma till hans undsättning. När Allah bestämmer sig för att straffa någon finns det ingen som kan förhindra det, oavsett hur mäktig eller rik denna person är.

Och nästa morgon sade de som dagen innan hade önskat vara i hans ställe: ”Hur kunde vi [förbise] att Gud ger den Han vill av Sina tjänare riklig och [den Han vill] knappare utkomst! Utan Guds nådiga beskydd, skulle vi [också] ha uppslukats av jorden. Hur kunde vi [tvivla på] att det skall gå illa för dem som förnekar sanningen!” (Koranen 28:82)

När de okunniga bland människorna hade bevittnat Guds straff för Qaarun öppnades deras ögon upp. Att de var tvungna att bevittna ett sådant straff för att väckas till eftertanke är ett tydligt tecken på deras svaga tro. Qaaruns troende landsmän som hade kunskap behövde däremot inte bevittna detta straff för att stärka sin tro. Koranen gör det väldigt tydligt att en av de främsta medlen för en stark tro är kunskap!

De eviga boningarna skall Vi skänka dem som inte strävar efter makt och ära på jorden eller försöker störa ordningen och fördärva sederna där – den slutliga segern tillhör dem som fruktar Gud. (Koranen 28:83)

De som ska få Paradiset är de som gör tvärtemot vad Qaarun tänkte och gjorde. En troende strävar aldrig efter makt och ära på jorden för han vet att det endast är Allah den Allsmäktige som är den sanne konungen. Belöningen väntar helt visst i det Efterkommande livet.

1. 4 Mos kap 16 [↩]
2. se not 84 till 28:76 [↩]
3. Ibrahim an-Nakha’i, Abdullah bin al-Hârith bin Nawfal, Sammâk bin Harb, Qatâdah, Mâlik bin Dînâr, Ibn Jurayj med flera. Källa: Ibn Kathir [↩]
4. När människan drabbas av ett ont, anropar hon Oss (om hjälp); men när Vi skänker henne av Vårt goda, säger hon: ”Detta får jag på grund av min kunskap (och min klokhet).” Koranen 39:49 [↩]