Asmaa var en kvinna med stor ädelhet, vishet och tålamod. Hon var bland de tidiga konvertiterna i Mekka och som dotter till den betydande följeslagaren Abu Bakr uppfostrades hon i en atmosfär av renhet och fromhet och hon delade nära band med Profeten ﷺ.

När Profeten ﷺ skulle lämna Mekka i hemlighet för att emigrera till Medina med sin nära vän Abu Bakr var det Asmaa som förberedde maten för Profeten ﷺ och hennes pappa. Hon sa:

”Jag förberedde Profetens ﷺ säck i Abu Bakrs hus när han ville emigrera till Medina. Vi hittade inget att knyta hans säck eller vattenskinn. Jag sa till Abu Bakr: ’Vid Allah, jag kan inte hitta något att knyta med förutom mitt bälte.’ Han sa: ’Riv sönder det i två delar och knyt skinnpåsen för vatten med en och säcken med den andra.”

Så det var vad hon gjorde och hon blev sedan dess känd som Dhaatun-Nitaaqayn [Hon med de två bältena] (Samlad i Sahîh al-Bukhârî (eng. översättning Vol.4 s.141 nr.222))

Asmaa var gift med Zubayr Ibn al-Awwâm, Profetens ﷺ kusin. Han var en väldigt fattig man, men trots det visste Abu Bakr att han var en man med mycket fromhet, så trots den stora skillnaden i deras ekonomiska status gifte Abu Bakr hans dotter med honom. Under den första tiden i hennes äktenskap var Asmaa tvungen att stå inför mycket svårigheter på grund av den extrema fattigdom som de genomled. Plötsligt fick denna dotter till en rik affärsman passa djur, knåda, mala, hämta vatten och bära enorma tyngder på hennes huvud. Om sin situation sa hon:

”När az-Zubayr gifte sig med mig hade han varken land, rikedom, slavar eller någonting annat liknande det, förutom en kamel att hämta vatten med och hans häst. Jag brukade skrubba hans häst, ge den foder, se till den och mala dadlar till hans kamel. Förutom det så brukade jag skrubba kamelen, arrangera för att förse den med vatten och lappa ihop hans läderhink och knåda mjöl. Jag var inte särskilt duktig på att baka brödet så mina kvinnliga grannar brukade baka bröd åt mig och de var uppriktiga kvinnor. På mitt huvud brukade jag bära dadelstenarna från az-Zubayrs land som Profeten ﷺ hade gett honom och det var ett avstånd på lite mer än tre kilometer från Medina.”

En dag då jag bar dadelstenarna på mitt huvud råkade jag träffa på Allahs sändebud ﷺ, tillsammans med en grupp av hans följeslagare. Han ropade på mig och sa till kamelen att sitta ner så att han kunde låta mig rida bakom honom. Jag kände mig blyg över att gå med män och jag mindes az-Zubayr och hans ghîrah (ghîrah är den känsla av stolthet som en man har vilket får honom att ogilla att hans fruar, döttrar eller systrar ses eller hörs av främlingar) och han var en man med den största ghîrah. Sändebudet ﷺ förstod min blyghsamhet och lämnade mig. Jag kom till az-Zubayr och sa: ’Allahs Sändebud ﷺ mötte mig när jag bar dadelstenarna på mitt huvud och med honom var en grupp av hans följeslagare. Han sa till kamelen att knäböja så att jag kunde stiga till den men jag kände mig blyg inför honom och jag mindes din ghîrah.”

Till detta sa az-Zubayr:

”Vid Allah, tanken på att du bär dadelstenarna på ditt huvud är en svårare börda för mig än att du rider med honom.”

Jag levde detta liv av svårigheter ända tills Abu Bakr skickade mig en kvinnlig tjänarinna som tog på sig ansvaret att se efter hästen och det kändes för mig som om hon frigjorde mig.” (Berättad i Sahîh al-Bukhârî (eng. översättning vol. 7 s.111 nr. 151)

Se på Asmaas känsla för värdighet och blygsamhet. Se hur hon kände sig blyg framför män? Se hur noga hon var med att avstå från det som gjorde hennes man missnöjd? Hon visste att az-Zubayr hade mycket ghîrah, så hon ville inte göra honom upprörd genom att acceptera Profetens ﷺ erbjudande till hjälp, även om det betydde att hon själv fick gå igenom svårigheter. Och vad sa az-Zubayr när han hörde vad som hade hänt den dagen?…

”Vid Allah, tanken på att du bär dadelstenarna på ditt huvud är en svårare börda för mig än att du rider med honom!” så trots att az-Zubayr hade mycket ghîrah ville han inte att det skulle vara en orsak till besvär för hans fru. Är det inte så det äktenskapliga förhållandet borde vara? Ett med ömsesidig omsorg, samarbete och medlidande? Asma kunde mycket väl ha sagt: ”Jag är den ädla Abu Bakrs dotter så jag borde inte göra dessa arbeten!” men det gjorde hon inte. Hon var tålamodig och respektfull mot hennes man under hennes svåra period.

Det är berättat att en gång beklagade hon sig om sina svårigheter för sin pappa, och han rådde henne:

”Min dotter var tålamodig. När en kvinna har en rättfärdig man och han dör och om hon inte gifter om sig efter honom, så kommer de att återförenas i Lustgården.” (Berättad i at-Tabaqaat av Ibn Sa’d)

az-Zubayr var sannerligen en rättfärdig man, då Profeten ﷺ räknade honom bland de tio som lovats paradiset.  (se Musnad Ahmad, Abu Dawood och andra. Autentiserad i Sahîhul-Jaami’ (nr. 50))

Han sa också om honom:

”az-Zubayr är son till min faster och min lärljunge från min ummah.” (Sahîh – Återberättad av Jaabir & samlad i Musnad Ahmad.  Autentiserad av al-Albaanî i hans as-Sahîhah (1877))

Förutom att hon var fru till en så rättfärdig man var Asmaa också mamma till ’Urwah Ibn az-Zubayr som blev en av Madinas lärda. Hans lärare inkluderade hans föräldrar såväl som hans moster, de troendes mor, ’Aaishah, må Allah vara nöjd med henne; från vilken han lärde sig en hel del. ’Umar Ibn Abdul Azîz sa om honom:

”Jag hittar ingen mer kunnig än ’Urwah ibn az-Zubayr, och vad jag än vet så vet han något som jag inte vet.” (Berättad av adh-Dhahabî i Siyaar A’laamin-Nubalaa’)

Hans son Hishaam berättade att hans pappas ben behövde amputeras vid knät och han fick rådet att dricka något narkotiskt, men han vägrade och sade:

”Jag trodde inte att någon skulle dricka något som tar bort hans intellekt till den grad att han inte känner till sin Herre.” Så de tog bort hans ben med en såg och han sa ingenting annat än ”Aj, aj”. Och under samma resa sparkades hans son Muhammad ihjäl av en mulåsna och ’Urwah hördes inte säga någonting annat om det än: ”Det har varit en ansträngande färd!” [Sûrah Kahf 18:62]. O Allah, jag hade sju söner och Du tog en och lämnade sex med mig, och jag hade fyra lemmar och Du tog en och lämnade mig med tre – så om Du har prövat mig så har Du då räddat mig, och om Du har tagit – har Du lämnat kvar (mer).” (Ibn ’Asaakir (11/287))

Hennes andra son var en av muslimernas khalîfah, ’Abdullaah Ibn az-Zubayr, och han var ledare över muslimerna under en av de mest turbulenta perioderna i islamisk historia. Han dödades av al-Hajjaaj i Makkah den 17:e Jumadaa al-Ulaa, 73 H. Några dagar efter hennes sons död, dog Asma bint Abu Bakr – ”Hon med de två bältena”  – också – må Allah vara nöjd med henne.

0